Archive for May, 2011

Dagens Möte

Posted: May 31, 2011 in Information

Idag den 31 maj 2011 skulle vi haft ett ordinarie möte.

Tyvärr måste vi ställa in detta men vi återkommer med nytt datum snarast.

Här återges den tredje i en serie artiklar skrivna av Micael Grenholm på bloggen Hela Pingsten

Om man definierar rik som den som äger överflöd för sig själv är detta definitivt en synd enligt Bibeln. Rikedom är synd på fyra olika sätt.

Rikedom är girighet i praktiken

Girigheten radas upp om och om igen som en synd i Bibeln. Girighet innebär ekonomisk egoism, att vilja ha pengar, prylar och resurser för sig själv. Girighet är kärlek till pengar, ett sug efter rikedom, att vilja vara rik. Det är girigheten som gör att vi vägrar ge åt de fattiga även fast vi kan, vilket Bibeln klassar som en klar synd:

Se till att inte denna onda tanke uppstår i ditt hjärta: ”Det sjunde året, friåret, är nära”, och du så ser med ont öga på din fattige broder och inte ger honom något. Han kan då ropa till Herren mot dig, och synd kommer att vila på dig. (5 Mos 15:9)

Om någon har denna världens tillgångar och ser sin broder lida nöd men stänger sitt hjärta för honom, hur kan då Guds kärlek förbli i honom? (1 Joh 3:17)

Dock bekymrar sig rika kristna inte nämnvärt över att Bibeln svartmålar girigheten så mycket. Man kan vara rik utan att vara girig, menar man. Men detta resonemang faller pladask. Om man är rik och inte är girig, varför behåller man då rikedomen i en värld där miljoner människor svälter? Hur kan man inte ha rikedomen i hjärtat som rik när Jesus säger att vårt hjärta är där vår skatt är? Om man inte vill vara rik, varför är man då rik? Svaret är enkelt: man har trots allt ett sug efter rikedomen innerst inne, man är girig även om man inte vill erkänna det. Detta är synd, mycket synd.

Om man på allvar inte var girig som rik skulle man inte vara rik särskilt länge, för när man inser det enorma behovet världens fattiga har säljer man allt man äger och ge pengarna till dem. Men nu är vi, även om vi inte vill erkänna det, väldigt giriga.

Dock behöver girighet inte vara synonymt med rikedom. Även urfattiga människor kan vara giriga. Inte bara den som är rik utan också den som vill bli rik är girig. Båda är synd. Och båda kan motverkas genom att man i Guds kraft visar på varandras behov och älskar varandra. Girigheten smälter bort när man ser de desperata behoven som världens fattiga har, jag har mött många rika som på allvar funderat på att sälja allt de äger när de besökt slumområden i de mest fattigaste länder. Men genom att återgå till det vanliga livet tränger man så småningom bort de tankarna.

Motsatsen till girighet är generositet. Eftersom girighet är ekonomisk egoism är motsatsen att tänka på andras ekonomiska behov. Ingen kristen säger emot att vi ska vara så lite giriga och så mycket generösa som möjligt. Och ju mindre giriga vi är, desto mer generösa är vi och desto mer ger vi till de fattiga. Det är alla med på. Nå, om vi ska vara så goda som möjligt måste vi därmed med Guds hjälp vara så generösa att vi ger bort allt tills vi bara har det nödvändigaste kvar. Om vi inte är ett dugg giriga ger vi därmed bort allt utom mat och kläder. Däremot, om vi är lite giriga behåller vi saker vi egentligen inte behöver. Detta innebär alltså att rikedom är girighet i praktiken, att om man inte är girig är man inte heller rik. Om man inte är girig står man inte ut med att ha överflöd på ägodelar utan skänker genast bort det till dem som lider nöd. Jesus hjälper oss gärna med detta.

Rikedom är stöld

De tidiga kristna predikade att rikedom är stöld och att gåvor till de fattiga är att ge tillbaka vad man har stulit från dem. Kyrkofadern Ambrosius skrev: ”Det är inte av ditt goda som du ger åt den fattige. Det är en del av hans eget, som du ger tillbaka till honom”. Han sade även: ”Naturen skapar gemensam rikedom. Stöld skapar privat rikedom.” Basileios den store skrev: ”När någon tar en mans kläder kallar vi honom för en tjuv. Och någon som skulle kunna klä den nakne men inte gör det – skall inte han förtjäna samma namn? Brödet i din skål tillhör den hungrige, kappan i din garderob tillhör den nakne, skorna du låter ruttna tillhör den barfota, pengarna i ditt förråd tillhör den nödlidande.” Johannes Chrysostomos instämde: ”Rika äger de fattigas ägodelar, även om de införskaffat dem hedervärt och lagligt.” Även senare helgon som Vincent de Paul berättade att när han gav bröd till tiggare gick han ner på knä och bad dem att förlåta honom.

Detta har Bibliskt stöd. Hes 18:7 och 16 likställer rån med att inte ge till de fattiga fast man kan: ”Om han inte rånar någon utan ger sitt bröd åt den hungrige och klär den nakne… då är han rättfärdig och skall förvisso få leva”. Om du är rik medan folk hungrar har du rånat mat från dem.

Rikedom är mord

Fattigdomen i världen leder till att massvis med människor dör. Man beräknar att det dör en människa var 3,5:e sekund av svält. De flesta av dem är barn. Detta är ofattbart. Och vi kan inte ignorera det, även om vi skulle vilja. Inser du vilket enormt ansvar som ligger på dig nu när du vet om detta? Dina pengar kan rädda några av dessa människors liv – om du spenderar dem rätt. Om du istället struntar i dessa döende människor och spenderar dina pengar som kunde räddat deras liv på något annat som egentligen inte behövs – då är du skyldig till mord. I urkyrkan anklagades kristna för mord av sina trosfränder om de ägt extra mat samtidigt som någon svalt ihjäl i deras område. Naturligtvis fick han eller hon förlåtelse, men först efter en lång botgöring som visade på ånger för sin rikedomstörst.

Idag har vi få svältande i vårt närområde, men det gör oss inte skuldfria. Idag kan vi nämligen hjälpa människor på andra sidan jordklotet med våra tillgångar, något som urkyrkans kristna inte kunde. Därmed har vårt närområde utvidgats till att gälla hela planeten. Och då är vi skyldiga till folkmord om vi är rika, eftersom det aldrig har funnits så många svältande människor som idag.

Om fattigdomen bara bestod av att människor hade det lite jobbigt, om bistånd bara gick ut på att göra livet lite bekvämare för människor, då hade det inte varit så farligt om man lade någon krona då och då på lyx och underhållning. Men nu är det människors liv som står på spel. Du kan avgöra om dina pengar ska bidra till någons överlevnad eller inte. Pengar är makt, och även om vi gillar den makten (det är därför man vill vara rik) så kan den vara riktigt jobbig när man tänker på hur grovt man har misskött den.

Jakob var väl medveten om att rika är mördare:

Lyssna, ni som är rika, gråt och klaga över de olyckor som skall komma över er. Er rikedom skall förmultna och era kläder förtäras av mal. Ert guld och silver skall ärga, och ärgen skall vittna mot er och förtära ert kött som eld. Ni har samlat skatter i de sista dagarna. Se, den lön ni undanhållit arbetarna som skördade era åkrar, den ropar, och skördearbetarnas rop har nått Herren Sebaots öron. Ni har levt i lyx och överflöd på jorden. Ni har gött er på slaktdagen. Ni har dömt den rättfärdige och dödat honom, och han gjorde inget motstånd mot er. (Jak 5:1-6)

Jakob skriver i helig vrede mot de rikas mördande. Likt GT:s profeter predikar han domsord mot dem. Uttrycket ”Herren Sebaot” (”Härskarornas Herre”) används bara två gånger i NT och för tankarna tillbaka till profeternas språkbruk. Ord som ”Ni har samlat skatter i de sista dagarna”, ”Ni har levt i lyx och överflöd på jorden”, ”Ni har gött er på slaktdagen” är inte stillsamma konstateranden av fakta utan profetiska domsanklagelser över de rikas synd. Arbetarna som bygger upp de rikas egendom lider på grund av att deras arbetsgivare har undanhållit dem lön – hur sant är inte detta idag då barnarbetare och urfattiga bönder får slava på högst orättvisemärkta plantage! Jakob gör klart att anledningen till att rika kan bygga upp en så stor förmögenhet är att de betalar sina arbetare för lite; om de hade betalat vad arbetet var värt så skulle de inte få så stort överflöd själva. Men de rikas guld och rikedomar kommer att förgöras, och till slut kommer de stå framför Herren Sebaot utan någonting utom åtalet: Mord av de oskyldiga (”rättfärdig” är samma ord som ”oskyldig”) som inte ens gjorde motstånd: de fattiga.

Profeten Hesekiel säger att det är en synd att ha överflöd på mat: ”Se, detta var din syster Sodoms synd: Högmod, överflöd av mat och bekymmerslös säkerhet utmärkte henne och hennes döttrar. Och hon hjälpte inte den nödställde och fattige.” (Hes 16:49). Här har vi alltså svart på vitt att det är synd att äga mer än sitt dagliga bröd. Varför? Jo, för då ”hjälper man inte den nödställde och fattige”, då låter man dem svälta fast man kunde ha gett dem mat. Det vore skillnad om de inte kunde hjälpa de fattiga, men nu när de hade överflöd av mat innebar det att de hade resurser som kunde ha räddat livet på dem. När de behåller dessa resurser för sig själva, samlar dem på hög och skapar ett överflöd av mat, mördar de dem genom att låta dem svälta ihjäl. Detta är synd.

Rikedom är (farligt nära) avgudadyrkan

Jag skulle inte vilja säga att rika kristna är avgudadyrkare. Många, många har en djup, kärleksfull relation till Jesus. Men faktum är att Rikedomen är en avgud, och det är farligt att beblanda sig med avgudar, om det än bara gäller en småsak som att äta kött tillägnat dem (1 Kor 10:20). Det bästa sättet att hålla sig obesmittad av Mammon är att avfärda all mammon runt omkring sig och inte vara rik.

Som sagt, jag säger inte att rika kristna inte är kristna, utan snarare att Jesus fortfarande inte har tagit över den ekonomiska delen av deras liv. De vänsterprasslar med Mammon då och då. Om man låter Jesus vara Herre över hela ens liv, inklusive ens plånbok, då blir man lik Honom, och Mammon blir tvungen att fly hals över huvud. Men så länge man är rik och besatt av girigheten är man farligt nära att bli en avgudadyrkare.

Döda därför era begär som hör jorden till: otukt, orenhet, lidelse, lusta, och girigheten som är avgudadyrkan. (Kol 3:5)

Ni skall veta att ingen otuktig eller oren eller girig – en sådan är en avgudadyrkare – skall ärva Kristi och Guds rike. (Ef 5:5)

Bibeln talar om och om igen om rikedomens lockelser. Det är en av de största anledningarna den ger till att kristna inte ska vara rika: rikedomen lockar bort en från den sanna tron, som går ut på att visa kärlek till sina medmänniskor. Ofta beskrivs rikedom som lika hemskt för de rika som för de fattiga som drabbas av deras egoism, eftersom rikedom ofta lockar en bort från tron.

I sitt begär efter pengar har somliga kommit bort från tron och vållat sig själva mycket lidande. (1 Tim 6:10)

I liknelsen om såningsmannen säger Jesus att det finns fyra sorters människor: de som tar emot Ordet och låter det bära frukt, de som vägrar ta emot det, de som tar emot det med glädje men som sedan avfaller på grund av förföljelse eller prövning, och de som tar emot det men som kväver det på grund av bekymmer, rikedom och njutningslystnad (dvs. att vilja njuta).

Det som föll bland tistlar är de som har hört ordet men som mer och mer kvävs av bekymmer, rikedom och njutningslystnad och aldrig bär mogen frukt. (Luk 8:14)

Rikedomen är ett allvarligt hinder i relationen med Gud. I Bergspredikan säger Jesus att rikedomen förblindar oss från att se Gud (Matt 6:22-23). Det är farligt att befinna sig i ett sådant tillstånd för länge, man avfaller lätt till att dyrka mammon. Och även om man har kvar tron som rik så hindrar Mammon den från att fullständigt blomma ut. Notera att Jesus säger att ”tistlarna” har en tro som inte bär frukt. ”Frukt” i Bibliskt språkbruk är tro som sätts i gärningar (Matt 3:8; 7:15-20, Joh 15:4). Är man rik sitter man på resurser som skulle kunna användas i kärleksfulla gärningar till de fattiga som vittnar om Guds kärlek. Om man envisas med att inte använda dessa resurser till att hjälpa de nödlidande spelar det ingen roll hur stark tro man tror sig ha – den är begränsad, för om den hade varit stark hade den påverkat den ekonomiska delen av ens liv också.

Rika kristna har alltså inte en fullkomlig tro – tvärtom, de är farligt nära att förlora den. Men ju mer man fokuserar på Gud desto mer tröttnar man på mammon och har inga problem med att göra sig av med TV, böcker och smink om det hjälper de fattiga. Ju mer man håller blicken fäst vid Jesus, ju mer blir man förälskad i Hans rikedomsbekämpning.

Tyvärr strejkade inspelningen av den Befrielseteologiska mässan den 18 maj 2011.

Här försöker vi nu återge så gott det går hur mässan var utformad.

Mässan började med att när folket kommer in i kapellet så spelas det lugn musik.

Därefter skedde gemensam sång med sången Uppmuntran vers 1-3

Välkomstord och bön följde.

GT texter lästes :

Ur Amos:

1. AMOS 5:20-24

20Ja, Herrens dag är mörker, inte ljus,

töcken utan en strimma sol.

21Jag avskyr era fester, jag hatar dem,

jag står inte ut med era högtider.

22När ni offrar till mig och kommer med era gåvor

vill jag inte veta av dem,

jag vill inte se åt era offer av gödboskap.

23Låt mig slippa dina psalmer,

jag vill inte höra ditt strängaspel!

24Men låt rätten välla fram som vatten

och rättfärdigheten som en outsinlig ström!

Ur Hesekiel:

Så säger Herren Gud om herdarna: Ve Israels herdar, som bara vallar sig själva! Är det inte fåren som herdarna skall valla? 3Ni använder mjölken, gör kläder av ullen och slaktar de bästa djuren. Ni vallar inte fåren. 4Ni har inte hjälpt de svaga, inte botat de sjuka, inte förbundit de skadade. Ni har inte hämtat hem de bortsprungna, inte letat efter de vilsegångna.

Mina herdar brydde sig inte om fåren utan vallade bara sig själva, fåren vallade de inte. 9Herdar! Hör därför Herrens ord: 10Så säger Herren Gud: Jag skall vända mig mot herdarna och kräva tillbaka mina får av dem. Jag skall inte längre låta dem vara herdar, de skall inte längre få valla sig själva. Jag skall rycka mina får ur deras gap, de skall inte få äta dem.

28Aldrig mer skall de bli ett byte för andra folk, och inga vilddjur i landet skall äta dem mer. De skall bo tryggt, ingen skall hota dem. 29De skall få odla fruktbara marker, ingen i landet skall mer behöva dö av svält. Aldrig mer skall de bli hånade av andra folk. 30Då skall de inse att jag, Herren, deras Gud, är med dem och att de är mitt folk Israel, säger Herren Gud. 31Ni är mina får, ni är får i min hjord. Jag är er Gud, säger Herren Gud

Ur Jesaja:

3. JESAJA 58:1-7 – Anna L

1Ropa ut det så högt du kan,

låt din röst ljuda som en hornstöt,

förkunna för mitt folk deras brott,

för Jakobs ätt deras synd.

2Dag efter dag söker de mig

och vill lära sig följa mina vägar.

Likt ett folk som handlar rättfärdigt

och inte har övergett sin Guds lag

ber de mig om regler för vad som är rätt

och älskar att nalkas Gud.

3″Ser du inte att vi fastar?

Märker du inte hur vi späker oss?”

Ni sköter era sysslor på fastedagen,

ni driver på era drängar,

4ni fastar under bråk och gräl

och skändliga slagsmål.

Som ni fastar i dag

blir inte er bön hörd i höjden.

5Är det en sådan fasta jag vill se:

en dag då man späker sig,

hänger med huvudet som ett strå,

ligger i säck och aska?

Kallar du det fasta,

en dag som behagar Herren?

6Nej, detta är den fasta jag vill se:

att du lossar orättfärdiga bojor,

sliter sönder okets rep,

befriar de förtryckta,

krossar alla ok.

7Dela ditt bröd med den hungrige,

ge hemlösa stackare husrum,

ser du en naken så klä honom,

Här följde en predikan om Onan

Sång genom “Uppmuntran, de resterande verserna”

Textläsning ur NT

Ur Lukas:

1. LUKAS 4:18-19

18Herrens ande är över mig, ty han har smort mig till att frambära ett glädjebud till de fattiga. Han har sänt mig att förkunna befrielse för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet 19och förkunna ett nådens år från Herren.

2. LUKAS 1:46-55 – Anna S

46Då sade Maria:

“Min själ prisar Herrens storhet,

47min ande jublar över Gud, min frälsare:

48han har vänt sin blick till sin ringa tjänarinna.

Från denna stund skall alla släkten prisa mig salig:

49stora ting låter den Mäktige ske med mig,

hans namn är heligt,

50och hans förbarmande med dem som fruktar honom

varar från släkte till släkte.

51Han gör mäktiga verk med sin arm,

han skingrar dem som har övermodiga planer.

52Han störtar härskare från deras troner,

och han upphöjer de ringa.

53Hungriga mättar han med sina gåvor,

och rika skickar han tomhänta bort.

54/55Han tar sig an sin tjänare Israel

och håller sitt löfte till våra fäder:

att förbarma sig över Abraham

och hans barn, till evig tid.”

3. LUKAS 6:20-26 – Karin

20Han lyfte blicken, såg på sina lärjungar och sade:

“Saliga ni som är fattiga,

er tillhör Guds rike.

21Saliga ni som hungrar nu,

ni skall få äta er mätta.

Saliga ni som gråter nu,

ni skall få skratta. 22Saliga är ni när man för Människosonens skull hatar er och stöter bort er och smädar er och gör ert namn avskytt. 23Gläd er på den dagen och dansa av fröjd, ty er lön blir stor i himlen. På samma sätt gjorde ju deras fäder med profeterna.

24Men ve er som är rika,

ni har fått ut er glädje.

25Ve er som är mätta nu,

ni skall få hungra.

Ve er som skrattar nu,

ni skall få sörja och gråta. 26Ve er när alla berömmer er. På samma sätt gjorde ju

 deras fäder med de falska profeterna.

Här följde en ny predikan, nämligen:

I Jakobsbrevet 2:14-17 står det såhär:

Mina bröder, vad hjälper det om någon säger sig ha tro men inte har gärningar? Inte kan väl tron rädda honom? Om en broder eller syster är utan kläder och saknar mat för dagen, vad hjälper det då om någon av er säger: ”Gå i frid, håll er varma och ät er mätta”, men inte ger dem vad kroppen behöver? Så är det också med tron: i sig själv, utan gärningar, är den död.

Detta är något vi förstår allihop.

En människa blir inte varm och mätt om hon inte får kläder och mat.

Jakob skriver att om vi ska göra rätt så ska vi ge vår broder eller syster det som kroppen behöver.

Det tror jag de flesta av oss inte bara kan förstå, utan också kan gå med på.

Och om man tar resonemanget ett steg till och påstår att man inte heller ska ta ifrån sin broder eller syster det de behöver, att man inte ska ta mat och kläder ifrån dem så tror jag inte att så många här protesterar mot det heller.

Men ändå, trots att vi säger oss bry oss om våra systrar och bröder, så lever vi som vi gör.

Vi godtar ett ekonomiskt system som får till konsekvens att människor hålls i fattigdom.

Ja, som inte bara får fattigdom som konsekvens utan som rent av förutsätter att det ska finnas fattiga.

Inte inte bara godtar ett sådant system, vi är en aktiv del i det systemet, ett system som tar kläder och mat från våra systrar och bröder.

Ett system som håller en stor del av världens befolkning i fattigdom, så att vi ska kunna leva i överflöd.

Vi tar ifrån dem deras kläder och mat, för att använda Jakobs ord, och vi blundar för att de behöver det vi tar för att vara varma och mätta och istället för att sluta ta ifrån dem det de behöver, så gör vi precis det som Jakob säger, vi säger till dem ”Gå i frid, håll er varma och ät er mätta”.

Vi vet sanningen om vi vågar vara ärliga mot oss själva.

Vi vet att det inte räcker med att ge 10% av våra inkomster när vi, de rikaste 20% av världens befolkning, äger 80% av tillgångarna.

Det löser inte problemet.

Det är som att sätta ett plåster på en cancersvulst.

Och inte ens ett stort plåster.

Vi behöver ett helt nytt system, vi behöver vända upp och ner på allt vi lever i, alla mänskliga ideologier och ekonomiska modeller har visat sig lika otillräckliga.

Vad vi behöver är Jesus!

Vi behöver förstå, och faktiskt leva efter, att vi är skapade till Guds avbilder.

Om vi kan förstå det så förstår vi också hur oändligt värdefulla var och en av oss är.

Och förstår vi det, så kommer begrepp som profit, produktivitet, proletärer och borgare att tappa sin betydelse och vi kommer börja söka vägar att fördela våra resurser efter rättvisa principer, principer vi kan finna ganska tydligt formulerade i bibeln.

Andra korintierbrevet 8:13-15 till exempel: Meningen är ju inte att andra skall få det bättre och ni få det svårt. Nej, det är en fråga om jämvikt; nu skall ert överflöd avhjälpa deras brist, för att en annan gång deras överflöd skall avhjälpa er brist. Så blir det jämvikt, som det står skrivet: Han med mycket fick inte för mycket, han med litet fick inte för litet.

Vi vet att det är fel att människor svälter medan vi lever i lyx.

Vi vet vad som är det rätta att göra.

Vi vet.

Och om vi vet så har vi också ett ansvar att göra något!

Gemensam sång av Psalm 427 “Vi reser ett tecken” de första 2 verserna.

Herrens bön

Nattvard vilket började med en inbjudan och en praktisk presentation följt av instiftelseord, nattvardsbön och delande

Gemensam sång Psalm 427 “Vi reser ett tecken” vers 3

Tackbön

Växelläsning 958

Det lästes även dikt av en av de mest kända nutida befrielseteologerna. Den vid Uppsala Universitet utnämnde hedersdoktorn, Nobelpristagare med Fredspriset och även Sydafrikansk ärkebiskop nämligen Desmond Tutu.

“Misslyckanden och skuld sluter dina ögon

så att du inte ser mig.

Ångest och smärta vrålar med din röst

och du hör mig inte.

Skuldkänslorna får dig att vända dig bort

och du tror att jag har gått min väg.

Men genom allt är jag här,

här där du grät ensamma tårar för min skull,

här där du trodde att du inte ville ha mig.

JAG ÄR.

“Varför har du övergivit mig?”

Jag hör ropet genom en hel evighet.

Mitt barn, jag är här.

Jag vet vad du gör.

Jag gråter for din skull när du glider bort från allt

som är rätt,

när du vänder ryggen mot allt som är gott.

Jag gråter för din skull.

Jag ser den skada du tillfogar en annan människa.

I min hand håller jag din hand.

I min hand håller jag den människas hand som du skadar.

I detta nu,

i detta ögonblick.

Jag står mellan er två och ingen av er ser mig.

I ena handen håller jag mitt älskade barns hand,

min kära som är förblindad av lidande.

I andra handen håller jag mitt älskade barns hand,

min kära vars grymhet och skuld döljer mig.

Men jag är här

hos er båda,

mellan, inom och överallt omkring er båda.

JAG ÄR.

Du är mitt barn,

min älskade. –

Jag gläder mig över dig.

Stå här bredvid mig och se på dig själv,

låna mina ögon så att du kan se riktigt bra.

När du ser med mina ögon kommer du att se

att det onda du har gjort och det goda du inte har gjort,

orden du har sagt som du inte borde ha sagt,

orden du skulle ha sagt men inte har sagt,

skadorna du har åsamkat,

hjälpen du inte har gett,

inte är hela berättelsen om dig.

Du är inte det du inte lyckades göra.

Ditt värde mäts inte i framgång.

Du var oändligt dyrbar redan innan du drog ditt

första andetag,

vacker före kläderna och konstgreppen,

god i ditt innersta.

Och nu är det dags att avslöja

den godhet som döljer sig bakom din rädsla att

misslyckas.

Du överröstar ingivelsen att vara snäll, för den

händelse att den ska avvisas,

du sväljer leendet,

du kväver skrattet,

du håller tillbaka handen som skulle hjälpa.

Du kuvar din vrede

när du ser människor som behandlas illa eller lider

för den händelse att det du kan göra inte räcker,

att du inte kan laga felet

att du inte kan lindra svedan,

att du inte kan ställa saker till rätta.

Vad spelar det for roll om du inte ställer det till rätta?

Vad spelar det for roll om dina försök inte förflyttar berg?

Det spelar alls ingen roll.

Det enda som spelar roll är att du lever ut sanningen

om dig.

Det enda som spelar roll är att du viker undan slöjan

och låter din godhet lysa igenom.

Det enda som spelar roll är att du lever så som jag har

skapat dig.

Det enda som spelar roll är att du har skapats till mig,

skapats till att likna mig,

skapats till godhet.”

Gemensam sång “Av goda makter” och kollekt

Välsignelsen

Sändningsord: S:t Patrics bön

Gemensam sång Psalm 407

Här återges den andra i en serie artiklar skrivna av Micael Grenholm på bloggen Hela Pingsten

När man diskuterar ekonomi med andra kristna sker alltid ett missförstånd. Rika kristna kommer med argumentet att kristna kan vara rika därför att då kan de ge mycket av sina pengar till de fattiga. Om man tjänar mycket kan man ge mycket.

Missförståndet ligger i att man då inte har definierat vem som verkligen är rik. Om vi ska diskutera om en kristen kan vara rik eller ej måste vi veta vad vi menar med rik. Jag definierar inte rik som den som tjänar mycket pengar, utan den som äger mycket pengar. Man är rik om man äger mer än det nödvändigaste, om man har överflöd för sig själv. När Bibeln kritiserar rika är det inte för att de tjänar mycket utan för att de lägger sina pengar på hög och samlar skatter på jorden istället för att ge pengarna till de fattiga.

Naturligtvis finns det ett samband mellan att tjäna mycket pengar och att äga mycket pengar, och utan det ena kan man inte göra det andra. Men samtidigt är det inte fel att tjäna mycket pengar. Om en man tjänar 50 miljoner om året och ger 50 miljoner om året till Läkare utan gränser – vad kan någon klandra honom för? Inte syndar han. Däremot om han tjänar 50 miljoner om året och spenderar 50 miljoner om året på lyx, njutning och underhållning, då bör någon tillrättavisa honom. Således spelar det ingen roll hur mycket man tjänar. Rik är man om man behåller pengarna man tjänat för sig själv. Det är inte hur mycket du får utan hur mycket du har kvar efter att du gett åt de fattiga som spelar någon roll.

Man kan heller inte säga ”Man kan vara rik eftersom den som har mycket kan ge mycket”. Om man har mycket och ger mycket har man inte mycket längre. Och då är man inte längre rik. Man kan inte äga mycket pengar och samtidigt påstå sig ha gett bort mycket pengar, för då skulle man inte ha mycket pengar kvar. Om man har kvar mycket har man gett bort lite. Om vi ska vara generösa som Bibeln uppmanar oss till innebär det att vi ger så mycket som möjligt, dvs. så mycket tills vi bara har kvar det nödvändigaste.

Hur mycket man har innan man gett till de fattiga spelar absolut ingen roll, frågan är hur mycket man har efter att man har gett till de fattiga. Om man då äger överflöd, mer än man behöver, då innehar man den mammon som Bibeln kritiserar. Att vara rik innebär att inte ge pengar till de fattiga fast man kan.

Att säga att man kan vara rik för då kan man ge mycket pengar till de fattiga är precis som att säga att man kan vara tjock därför att man då kan ge mycket mat till de fattiga. Att vara rik är att spendera pengarna på sig själv, och att spendera dem på sig själv ≠ att ge dem till de fattiga. När jag framöver säger att någon är rik menar jag inte att den personen tjänar mycket pengar eller har mycket pengar som sedan ges till de fattiga utan att den personen har mycket pengar efter att pengar har getts till de fattiga som den personen istället spenderar på sig själv.

Man kan inte kalla sig rik om man först har mycket pengar men sedan ger bort allt utom det nödvändigaste till de fattiga. Rik är man inte om man tjänar multum och ger bort det, rik är man om man tjänar multum och spenderar det på sig själv istället för de fattiga. Rik är den som äger överflöd, mer än vad han eller hon egentligen behöver, efter att han/hon har gett allmosor till de fattiga.

Frågan är då vad som räknas som mer än vad man behöver. När vi ändå definierar rik som den som äger överflöd kan det vara bra att definiera överflöd. Det finns ett Bibliskt mått på vad man behöver: Mat och kläder (Matt 6:25, 1 Tim 6:8). Har vi mat och kläder, eller som det ordagrant står: näring och betäckning, ska vi vara nöjda med det. Det är grunden för mänskligt liv, det minsta som krävs för att överleva, och mer än vad som krävs för att överleva behöver vi egentligen inte. Äger du något som inte krävs för din överlevnad, överväg om du inte kan sälja det och på så sätt få pengar som man kan ge till de fattiga, så att de kan få mat och kläder till sin överlevnad. På så sätt går alla dina tillgångar åt till att bidra till människors överlevnad. Det är väl ett bra sätt att använda pengarna på? Då spelar det ingen roll hur mycket man tjänar, om allt går till människors överlevnad. Om man däremot spenderar massvis med pengar på sånt som inte bidrar till någons överlevnad utan bara är till för att tillfredsställa en själv, då är man en rik egoist, och det är sådan rikedom som Bibeln kritiserar och fördömer.

GLÖM INTE

Posted: May 17, 2011 in Information

…att imorgon Onsdagen den 18 maj kl 11.00 är det befrielseteologisk mässa i kapellet vid Teologiska Högskolan / Betel folkhögskola, 5 min skön promenad från Brommaplans T-bana.

För den som åker bil är det gratis parkering!

Till mässan får alla komma. Inte bara skolornas elever och personal.

Så! ALLA är hjärtligt välkomna till Onsdagens mässa. Slut upp!

Här återges en serie artiklar skrivna av Micael Grenholm på bloggen Hela Pingsten

Det talas en hel del om fattigdomsbekämpning. Stora organisationer basunerar ut att vi måste utrota fattigdomen genast. Häftiga spektakel och glimmande galor anordnas för att uppmärksamma världens ekonomiska problem. Politiker, pastorer och popstjärnor uppmanar till fattigdomsbekämpning. Detta är naturligtvis strålande.

Rikedomsbekämpning talas det däremot inte mycket om. Vi vill inte att folk ska vara fattiga, men vi vill samtidigt att folk (läs: vi själva) ska vara rika. Vi anser inte att fattigdomsbekämpning kräver rikedomsbekämpning, vi anser inte att folk måste ge upp sina resurser för att andra ska få ta del av dem.

Men i den värld vi lever i är det nödvändigt att de rika avstår det de inte behöver för att de fattiga ska få vad de behöver. Så länge några har monopol på alla resurser räcker det inte med att gräva i sanden efter resurser åt dem som svälter. Vi lever i en värld där resurserna är oerhört orättvist fördelade. 20 % av jordens befolkning förbrukar 80 % av jordens resurser. Vi tillhör de lyckliga 20 procenten. Det är inte möjligt att fördela resurserna lika om vi envisas med att förbruka fyra gånger så mycket än vad som kan räknas som acceptabelt. Naturligtvis varierar förbrukningen mellan de olika länderna som innehar dessa 20 % av världens befolkning. Beräkningar visar att om alla levde som den genomsnittlige USA-medborgaren skulle det krävas drygt fem jordklot för att alla resurser skulle räcka till alla. Och om alla levde som den svenske medelsvensson skulle det krävas tre jordklot. Även om det inte är på amerikanernas konsumtionsnivå så är det ändå två jordklot för mycket. Vi lever helt enkelt tre gånger för bra här i Sverige. Och om vi på allvar vill att alla människor ska ha det lika bra, och att resurserna bör delas lika mellan alla, så bör vi konsumera tre gånger så lite och sälja två tredjedelar av det vi äger. Minst.

Gud är mycket väl medveten om världens ekonomiska problem. Jag antar att det är därför Bibeln talar minst lika mycket om rikedomsbekämpning som fattigdomsbekämpning. Gud vill att alla ska dela lika (2 Kor 8:13-15), Han säger att det är synd att ha överflöd på mat (Hes 16:49) och även om det finns kungar i GT som var rika hade Gud sagt att de inte fick vara det (5 Mos 17:17). Ett sant tecken på omvändelse är enligt Johannes Döparen att man praktiserar ekonomisk utjämning (Luk 3:11). Jesus ropar verop över de rika (Luk 6:24) och uppmanar dem att sälja allt de äger (Mark 10:21). Han säger till och med att man inte kan vara Hans lärjunge om man inte försakar allt man äger (Luk 14:33). De första kristna tolkade detta bokstavligt och sålde allt för att sedan leva i egendomsgemenskap (Apg 2 & 4). Nya Testamentets brev innehåller fler uppmaningar till de kristna att de inte kan vara rika än att de inte kan vara fattiga (1 Tim 6:3-10, Jak 5:1-6). Johannes säger att Guds kärlek inte kan förbli i någon som har materiellt överflöd samtidigt som han vet om folk som lider nöd (1 Joh 3:17). Jesus var fattig (2 Kor 9:8) och sade att Hans lärjungar inte ska samla skatter på jorden (Matt 6:19-21), dvs. rikedom (Luk 12:21).

Rika kristna försöker dölja vad Bibeln egentligen säger om pengar för att skydda sina egna ekonomiska intressen. Det är dags att kristna får reda på sanningen och börjar leva på det sätt som Gud uppmanar oss till i sitt Ord: i enkelhet, med bara det nödvändigaste, i gemenskap med andra. Jag ber till Gud att mitt datoranvändande ska ge frukt och att denna serie blogginlägg, ”Kan en kristen vara rik?”, ska få mina bröder och systrar att upptäcka hur Gud vill att de ska leva. Hur många fattiga tänker vi låta svälta ihjäl innan vi säljer all onödig lyx och lever på det sätt som Bibeln uppmanar oss till?