Archive for the ‘Uncategorized’ Category

Nästa möte !

Posted: June 1, 2012 in Uncategorized

Inför sommaren så kör vi ett kort lunchmöte den 7 juni kl12.00 på THS i Bromma. Välkomna!

Advertisements

Påsken…

Posted: April 6, 2012 in Uncategorized

…är en tid för eftertanke, stillhet, reflektion och vila.

Alla vet vi vad som sker och vad som komma skall. Vi kommer att leva med i ett nytt liv, ett uppståndelsens liv.

Tilla alla i befrielseteologiska tankar. Happy easter och fundera över vad Han som lider idag gör för oss om ett par dagar. Vad och hur kan vi använda den kraften?

Möte på Skype?

Posted: November 5, 2011 in Uncategorized

Skypemöte vecka 46, vad tror ni om det? Klockan 17 den 14e, 15e eller 16e?

Kan en kristen vara rik? Del 8

Posted: November 2, 2011 in Uncategorized

Här återges efter ett litet uppehåll den åttonde i en serie artiklar skrivna av Micael Grenholm på bloggen Hela Pingsten

Om Gud inte vill att vi ska vara rika, hur kommer det då sig att gudfruktiga personer i Gamla Testamentet var rika? Är det inte samma Gud i GT och NT?

Självklart är det det, och GT är Guds ofelbara Ord lika väl som NT, men förekomsten av rika i GT säger ingenting om huruvida kristna ska vara rika eller inte.

Gud uppmanar hela tiden Israels barn att de ska dela med sig. Han säger aldrig att de ska behålla de rikedomar de får av Honom för sig själva, utan att de ska dela med sig till de fattiga och hjälpa de nödlidande. Job var en man som ägde mycket, men samtidigt var han oerhört engagerad i bistånd. Han sade: ”Har jag nekat de fattiga vad de önskat eller låtit änkans ögon försmäkta? Har jag ensam ätit mitt bröd, utan att den faderlöse fått äta av det? Nej, från min ungdom har jag uppfostrat honom som en far, och från första stund har jag tagit mig an änkor. Har jag sett någon förgås utan kläder, eller en fattig utan något att skyla sig med? Har inte hans hjärta välsignat mig och fick han ej värma sig i ull från mina lamm? … Satte jag mitt hopp till guldet, kallade jag det rena guldet min förtröstan? Gladdes jag över att min rikedom blev stor och att min hand förvärvade så mycket?” (Job 31:16-20, 24-25). Job var en känd och mäktig man, men enligt Job 29:7-16, 21-25 så berodde det på att han var så passionerad för de fattiga. Ja, allt tyder på att Jobs jobb var biståndsarbetare, han var den som tog hand om änkorna och de faderlösa. Återigen får vi inte förväxla vad felet med rikedom är. Det är att själv njuta av sitt överflöd och spendera det på saker man egentligen inte behöver. Att däremot inte förtrösta sig på guldet utan spendera det på bistånd och fattigdomsbekämpning, det kan ingen klandra en för. Det är inget fel att äga en biståndsorganisation, hur mycket den än omsätter.

Man får heller inte glömma att de personer som är rika i GT är herrar och kungar. Mäktiga män som har fler än sig själva att tänka på. Det går egentligen inte att applicera deras rikedom på vår. Nu för tiden menar vi med ”kungen är rik” att han själv har mycket tillgångar på sitt eget lilla konto. Förr menade man att hans land hade goda skördar och att han kunde försörja sitt hov och sitt folk. Det är som att idag säga att staten har mycket pengar, bara att då bestod staten av en person: kungen. GT:s kungar hade ett helt folk att försörja, och dessutom ett gäng hustrur och tjänare – detta gällde även herrar som Job och patriarkerna. De rika i GT hade fler att försörja än sig själva, och när deras rikedom växte hade de allt fler att försörja, som det står i Pred 5:10. När det står att t ex Abraham var rik innebar det inte att endast han satt på sin pengahög utan att han kunde försörja hela kommuniteten av fruar, tjänare och slavar med mat för dagen, bara det att kommuniteten tillskrevs hans namn. Skriften säger: ”De livsmedel Salomo för varje dag behövde var: trettio korer [ca 10 800 liter] fint mjöl och sextio korer [21 600 liter] vanligt mjöl, tio gödda oxar, tjugo valloxar och hundra får förutom hjortar, gaseller, dovhjortar och gödda fåglar.” (1 Kung 4:22-23). Jag är osäker på om han åt upp allt det själv.

Det finns inget som tyder på att Job, patriarkerna och majoriteten av kungarna spenderade mer resurser på sig själva än mat och kläder, därför kan man inte använda dem som argument till att vi kan spendera mer resurser på oss själva än mat och kläder. Dock kan det inte förnekas att det även finns exempel på när kungar i GT spenderade mer resurser på sig själva än mat och kläder. Kungar som köpte dyrbara kryddor, exotiska djur och annat yppigt överflöd. När de gjorde detta syndade de. Personerna i GT är inte syndfria. Vill man ha facit på hur man till fullo följer Guds bud ska man se på den Syndfrie (och Han var inte rik). Man kan inte bara peka på att någon i Bibeln gjorde så och så, i så fall kan man rättfärdiggöra polygami och slaveri på det sättet. Och 5 Mos 17:17 säger klart och tydligt att kungar varken ska skaffa sig flera hustrur eller mycket silver och guld. Ändå gör många kungar det i GT. Även de mest gudfruktiga personer i GT var syndare. Det är på Jesus och Hans lära som man ska ha fokus.

Dessutom är de rika i GT förhållandevis få. Det är i stort sett bara patriarkerna och kungarna. Fokus i GT går ganska snabbt över från kungarna till profeterna. De levde i askes och enkelhet. Öknen är deras hemvist, gräshoppor är deras föda. De kom oftast från samhällets nedre skikt (Amos var herde) och profeterade domsord från Herren mot rika som inte brydde sig om de nödlidande. Om vi vill leva som någon i GT, vad gör att vi väljer de rika kungarna snarare än de fattiga profeterna som vägrade ta emot pengar för sin verksamhet (2 Kung 5:16)?

Man kan inte heller blunda för NT:s syn på rikedom. GT och NT är en oskiljaktig enhet, och Bibelord som Matt 6:19, Luk 3:11; 6:24, 1 Tim 6:8-9 och Jak 5:1-6 gör det omöjligt för en kristen att vara rik. Vi måste försöka harmonisera GT och NT med varandra, och eftersom NT så tydligt säger att vi inte ska vara rika räcker det inte med lösryckta Bibelcitat ur GT för att ”bevisa” att kristna kan vara rika.

Deportationer

Posted: October 26, 2011 in Uncategorized

Sverige håller på att bli ett allt mer kallt och omänskligt land, Guds kärlek saknas på många ställen och inte minst i vår flyktingpolitik.

Människor deporteras med våld till garanterad död och tortyr med ekonomi som orsak.

Som kristna behöver vi stå upp mot detta, göra Jesu röst hörd och känd i vårt land.

Hur gör vi det?

Det finns flera olika alternativ:

Skriv brev!
Genom SKR kan man skriva brev till Billström LÄNK

Det går också att skicka fax eller vanlig post till Billström och andra politiker. Ligg på dem, låt dem inte vila! HÄR finns kontaktinfo till alla riksdagsledamöter.

Delta i protester och blockader!
Det organiseras allt fler protester och blockader, häng med på dem!
Aktion mot deportation
Frågor och svar om blockader

Följ med på twitter!
Det är det det händer och organiseras.
Jag är själv ingen hejare på twitter men taggen #blockad används

Förslag till den som vill engagera sig lite mer i vårt nätverk för denna fråga är:
Ta fram A4 bild med ”befrielseteologiskt nätverk” på, så att det syns vilka som engagerar sig vit tex blockader eller protester.
Kanske en ”knapp” att ha på sig?
Hålla vår hemsida uppdaterad (vill man inte ha admin behörighet så gå via mig eller Micke)

Någon bör vara ansvarig för info och kontakter med den asylrörelse som börjar formas.

Nästa Möte!

Posted: September 15, 2011 in Uncategorized

Hej!

Det första höstmötet kommer att gå av stapeln den 5 oktober kl 18.00 på Café Panorama i Kulturhuset.

Alla är hjärtligt välkomna.

Hoppas att så många som möjligt kan komma när vi nu, efter begäran, försöker lägga mötena i stan.

Här återges den sjunde i en serie artiklar skrivna av Micael Grenholm på bloggen Hela Pingsten

Det jobbigaste med kravet ”sälj allt du äger” är ordet allt. Måste man verkligen sälja allt? Räcker det inte med bara det man inte behöver, allt förutom mat och kläder?

Saken är att i teorin gör det ju det. Syftet med att de rika ska sälja allt de äger är inte att de själva ska lida nöd utan att det ska bli jämvikt, Gud vill inte att någon ska ha mindre eller mer. Han vill ha ekonomisk utjämning.

Och då borde man ju egentligen sälja det överflödiga men behålla det nödvändigaste. Varför uppmanade då Jesus oss att sälja allt, varför sålde lärjungarna i Apg 4:34 inte bara saker man inte behöver utan också saker som hus och åkrar?

Ingen av dem led någon nöd. Alla som hade jord eller hus sålde vad de ägde och bar fram vad de hade fått för den sålda egendomen och lade ner betalningen för apostlarnas fötter. Och man delade ut åt var och en efter vad han behövde. (Apg 4:34-35)

När kristna sålde allt de ägde ”lade de ner betalningen för apostlarnas fötter”, och så distribuerades pengarna tillbaka till dem, åt var och en ”efter vad han behövde”. Dessa pengar kunde de kristna sedan köpa mat, kläder och hus för. När man sålt allt blev man inte tomhänt, utan man fick en viss summa pengar tillbaka som räckte till det man ”behövde”. Alla i gemenskapen fick en sådan summa. Syftet med allt detta är naturligtvis ekonomisk utjämning. ”Ingen av dem” led längre någon nöd. Man hade med Guds hjälp i ett slag utrotat både rikedom och fattigdom. Man ägde allt gemensamt, och kallade inte det man ägde för sitt.

Vitsen med allt-säljande är inte att vi för all framtid ska sluta använda materiella ting. Läran att det materiella i sig är något ont är obiblisk gnosticism. Kristna i Jerusalem ägde hus där de höll sina gudstjänster även efter att de sålt sina hus (se t ex Apg 12:12). Skillnaden mellan före och efter säljandet var att man nu ägde husen gemensamt. Och inte bara husen, utan allt annat också.

Varför då gå denna omväg? Varför kan man inte behålla sitt hus istället för att sälja det för att sedan köpa det? Varför sålde de kristna i Jerusalem nödvändiga saker när de ändå fick pengar igen av apostlarna att köpa nödvändiga saker för? Man kan väl behålla det man ändå tänker köpa sedan?

Jo, Gud är så smart att Han har räknat ut att det inte riktigt funkar så enkelt i praktiken. Rika plockar inte bara på sig saker i allmänhet utan lyxiga saker. De hus rika har är oftast större, ”finare” och glamorösare än vad som egentligen är nödvändigt. De kläder rika har på sig har design och märken som gör tyget flerdubbelt dyrare än vad det egentligen behöver vara. Kom ihåg att för de kristna i Jerusalem var detta en omvändelsegärning – det var en av de första sakerna som de gjorde efter att ha omvänt sig från sin synd. Och som ogudaktig syndare tänker man ofta annorlunda än som kristen, därför upptäckter man som nyfrälst ofta hur mycket av det vi har som är onödigare än det vi behöver. Även om vi skulle kunna behålla våra grejor så är det alltför ofta så att de är långt lyxigare och värdefullare än andra likadana varor på marknaden. Detta gör att genom att sälja dem istället för att behålla dem och köpa oss en billig produkt av samma typ får vi ett överskott som kan ges till de fattiga.

Berättelsen om den rika unge mannen avlutas med:

Petrus sade till honom: ”Se, vi har lämnat allt och följt dig.” Jesus sade: ”Amen säger jag er: Ingen lämnar hus eller bröder eller systrar eller mor eller far eller barn eller åkrar för min och evangeliets skull utan att få hundrafalt igen. Här i världen får de hus, bröder, systrar, mödrar, barn och åkrar, mitt under förföljelser, och i den kommande tidsåldern evigt liv. Men många som är de första skall bli de sista, och de som är de sista skall bli de första.” (Mark 10:28-31)

När vi sålt allt vi äger kommer vi inte leva utan någon egendom, utan vi kommer äga våra hus och åkrar tillsammans med vår nya familj. Att sälja allt är att göra sig av med privat egendom och istället praktisera egendomsgemenskap där alla ens familjemedlemmar har tillgång till det de behöver, till skillnad från när man levde ensam med överflöd för sig själv samtidigt som andra hungrade. Målet för allt-säljande är inte att man ska leva egendomslöst utan att man ska göra sig av med sin rikedom för att kunna dela pengarna jämnt och sedan bo i gemenskap. Allt-säljande innebär inte att vi ska sluta använda saker utan att vi ska sluta äga dem privat och istället dela dem med våra bröder och systrar. När vi lämnat hus och åkrar kommer vi enligt Jesus få nya hus och åkrar.

Anledningen till att vi säljer allt vi äger är att vi ska ge pengarna vi får för försäljningen till de fattiga. Om vi i praktiken säljer exakt allt är vi själva plötsligt fattigare än de flesta av de fattiga som vi ger till. Det är därför inget konstigt att vi behåller en del för oss själva så att vi klarar oss. Vi ska ge till de fattiga – och därmed även till oss själva när vi är fattiga.

Målet med allt-säljande är alltså egendomsgemenskap. Ni kanske tycker att jag nu tar udden ur Jesu bud om allt-säljande genom att skriva detta, men mallen för vad allt-säljande innebär i praktiken finns i Apg 2 och 4 – och de texterna gör klart att lärjungarna inte vägrade att beröra prylar efter att de sålt allt. De levde inte egendomslöst utan i egendomsgemenskap. De levde i kommuniteter, med alla resurserna jämt fördelade mellan sig. Att vara rik är att behålla pengarna för sig själv, så motsatsen är att dela dem gemensamt så att ingen lider nöd. Detta är en anledning till att man inte kan använda de rika i GT som argument för att vi kan vara rika, eftersom de uteslutande var herrar och kungar som levde i dåtidens ”kommuniteter” med sina hustrur, sitt hov och sitt folk (mer om det i nästa bloggpost i serien).

En annan förklaring till att de kristna sålde allt och inte bara det onödiga kan vara att apostlarna ville fördela tillgångarna jämt, ”så det blir lika för alla” (2 Kor 8:14), och för att kunna ge alla troende exakt samma summa tillbaka behöver man ha tillgång till allas samtliga pengar, inte bara det de kan undanvara. Därför behövde man inte bara sälja det onödiga utan även nödvändiga saker som hus och åkrar.

Ännu en förklaring till att Jesus uppmanar oss att sälja exakt allt är att vi på så sätt klipper av de emotionella band vi lätt skaffar oss till våra egendomar. Många rika kristna påstår att de inte älskar sina prylar och att de skulle kunna göra sig av med dem om de känt sig ”kallade”. Och visst är det enkelt att påstå något man inte behöver bevisa. Men lyssna nu, ni som påstår detta: Ni är kallade. Sälj allt, inklusive de mest nostalgiväckande prylarna. Genom att säga hejdå till exakt allt, inklusive det nödvändiga, visar vi att vi inte älskar något mer än Gud. Det är en stor frestelse att behålla onödiga prylar för att de har ett känslomässigt värde för en, men genom att sälja exakt allt för att sedan köpa nya nödvändiga saker som man delar på i kommuniteten tar man kål på den frestelsen.

Jag tänker dock inte klandra någon som säljer allt utom huset eller kylskåpet. Jag kan tänka mig att de första kristna behöll till exempel kläderna på när de sålde allt. Men man bör tänka igenom: finns det något billigare alternativ till detta? Och man ska i allt när det gäller de nya saker man har inte kalla det för sitt.

Skaran av dem som trodde var ett hjärta och en själ, och ingen enda kallade något av det han ägde för sitt, utan de hade allt gemensamt. (Apg 4:32)

Grunden till de ekonomiska klyftorna i världen är att vi hela tiden uppdelar tingen i mitt och ditt. Det ska vi inte göra, det är vårt, givna av vår Himmelske Fader. Egentligen är det Hans, men Han har gett det till oss för att vi ska dela på det tillsammans. Vi ska inte ha några som helst problem med att låna ut det lilla vi äger till andra, vad har vi för rätt att ha ensamrätt på saker och ting? Vi föds tomhänta och dör tomhänta (1 Tim 6:7). Allt vi har tillgång till ska vi dela gemensamt. Kyrkofäderna skrev att det är en synd att äga privategendom.

Så även när man har hus, kläder och kylskåp ska man inte ha samma inställning till dessa ting som världens människor har. Även när vi har det allra nödvändigaste ska vi vara villiga att dela med oss om så skulle vara. Bibeln uppmanar ständigt till gästfrihet (se t ex Hebr 13:2). Och gästfrihet innebär att man delar med sig av hus, säng, mat och kläder till främlingar.

Alla bud i Bibeln har en anledning, ett syfte. Och syftet med ”sälj allt du äger” är att ingen kristen ska vara rik utan att rika ska sälja sina överflödiga prylar så att pengarna kan delas lika. Syftet är ekonomisk utjämning. Om man glömmer bort det syftet förstår man inte varför man ska sälja allt man äger. Men om man fokuserar på det syftet är att sälja allt det vettigaste man kan göra.

Här återges den sjätte i en serie artiklar skrivna av Micael Grenholm på bloggen Hela Pingsten

Urkristna dokument och kyrkofäder vittnar om att egendomsgemenskap praktiserades i hela den tidiga kyrkan, inte bara i den första församlingen i Jerusalem, och att kristna förbjöds äga privategendom:

Didaché, en kyrkoordning skriven ca år 90, säger: ”Du skall inte vända dig bort från den som behöver utan ha allt gemensamt med din broder och inte säga, att det är ditt eget. Ty om ni har gemenskap i det oförgängliga, hur mycket mer bör ni inte ha det i det förgängliga!” (Did. 4:8). Barnabasbrevet (ca år 130) säger samma sak (Barn. 19:8).

I Hermas Herden, en apokalyptisk bok skriven ca år 110, kan vi läsa: ”Se efter varandra, hjälp varandra och njut inte ensamma i överflöd av det som Gud har skapat, utan dela frikostigt med er åt dem som saknar. Ty somliga gör kroppen svag genom fet mat och fördärvar den på så sätt, medan de som inte har någon mat får sina kroppar förstörda på grund av att de inte får tillräckligt med näring, och deras kroppar förtvinar. Denna brist på gemenskap är alltså skadlig för er som äger något men inte delar med er åt de behövande. Tänk på den kommande domen! Ni som har överflöd, sök upp de hungriga.” (Herm. Vis. 3:9:2-5). I samma bok heter det också: ”Tänk alltså efter: Du får inte skaffa dig mer än det som är alldeles nödvändigt och tillräckligt liksom en som bor i främmande land.” (Herm. Sim. 1:6) Dessutom står det i Herm. Vis. 3:6:6 att rikedomen måste huggas av den rike om han ska platsa i församlingen.

Brevet till Diognetus, som skrevs första hälften av 100-talet, säger: ”Lycka består inte i att bruka sin makt emot sin nästa eller vilja äga mer än de svagare eller att vara rik eller förtrycka de ringa. Inte heller kan någon genom något sådant efterlikna Gud, för det är främmande för hans majestät.” (Diogn. 10:5)

Justinus Martyren (100-165) skrev: ”Vi som värdesatte rikedomens och ägodelarnas vinst, lägger nu vad vi har i en gemensam hög, och delar ut till alla som lider nöd.” (Första apologin 14).

Dessutom vittnar okristna källor om att de första kristna församlingarna hade en alternativ ekonomi. Lukianos, en grekisk satiriker som levde på 100-talet, skrev: ”Kristna föraktar alla ägodelar och delar dem inbördes”. (Perigrinus 13)

Irenaeus av Lyon (130-200) skrev: ”Istället för tionde, som Lagen beordrade, sade Herren att vi ska dela allt vi har med de fattiga.” (Mot irrlärorna, bok 4, kap. 13, par. 3)

Tertullianus (160-225) skrev: ”Vi som är ett hjärta och en själ tvekar självklart inte att leva i egendomsgemenskap. Vi har allt gemensamt – utom våra hustrur.” (Apologi, kap. 39)

Cyprianus (200-258) skrev: ”Det som bedrog många var en blind tillgivenhet till deras arvegods, de var inte fria och redo att göra sig av med dem, därför att deras ägodelar höll dem i kedjor… Herren varnade oss för detta när Han sade: ’Vill du vara fullkomlig, gå och sälj vad du äger och ge åt de fattiga. Då skall du få en skatt i himlen. Och kom sedan och följ mig.’ Om de rika gjorde detta skulle rikedomen inte vara deras fördärv, om de samlade skatter i Himlen skulle de inte ha en fiende och en tjuv inom sitt eget hushåll. Deras hjärta, tankar och omsorg skulle vara i Himlen om de hade sina skatter där. Ingen människa skulle bli besegrad av världen om han inte hade något i världen som skulle kunna besegra honom. Han skulle följa vår Herre obehindrad och fri såsom apostlarna och många andra gjorde på den tiden, och som många har gjort ända sedan dess: genom att lämna familj och ägodelar bakom sig för att binda sig själva oskiljaktigt med Kristus… Vilken lön får vi inte av vår Herre när Han bjuder oss att förakta vår egendom! Vilken rik kompensation ger Han oss inte för de små, obetydliga uppoffringar vi gör i den här världen!” (Om avfällingarna, 11-12)

Basileios den store (320-379) skrev: ”Det är absurt och avskyvärt att leva magnifikt och lyxigt när så många är hungriga… När någon tar en mans kläder kallar vi honom för en tjuv. Och någon som skulle kunna klä den nakne men inte gör det – skall inte han förtjäna samma namn? Brödet i din skål tillhör den hungrige, kappan i din garderob tillhör den nakne, skorna du låter ruttna tillhör den barfota, pengarna i ditt förråd tillhör den nödlidande… Hur ska jag göra så att ni inser de fattigas misär? Hur kan jag få er att förstå att er rikedom kommer från deras tårar?”

Gregorius av Nyssa (330-395) skrev: ”Allting tillhör Gud, som är vår Fader och alltings Fader. Vi tillhör alla samma familj: alla är vår bröder och systrar. Och bland bröder är det bäst och mest rättvist om allt delas jämlikt bland dem.”

Ambrosius (340-397) skrev: ”Naturen har frambringat allt för att människorna skall använda det gemensamt. Och Gud har ordnat att allt skall produceras för att det skall finnas gemensam mat för alla, och att jorden skall vara allas gemensamma egendom. Naturen skapade gemensam egendom, men stöld skapade privat egendom… Gud gav oss samma jord för att den skulle brukas av alla. Eftersom Hans gåva till oss skall brukas gemensamt, hur kommer det sig att du har så många åkrar medan din nästa inte har en endaste jordplätt?”

Johannes Chrysostomos (347-407) sade: ”De rika innehar de fattigas egendom, även om de har införskaffat sig dem ärligt och lagligt.” ”Att vägra dela sin egendom med de fattiga är att stjäla från dem och beröva dem livet. Den egendom vi äger är inte vår utan deras.” ”När du ber men inte får bönesvar, tänk efter hur många gånger en fattig man bett dig om något och du vägrat lyssna på honom.”

Augustinus (354-430) skrev: ”sträva inte efter mer än Gud har gett dig, och av det Han har gett dig behåll bara det nödvändigaste; de
rikas överflöd är nämligen de fattigas nödvändigheter. De som äger överflöd innehar andras egendom.”

Här återges den femte i en serie artiklar skrivna av Micael Grenholm på bloggen Hela Pingsten

Den första reaktionen man brukar få när Jesus säger något obekvämt är att Han inte menade det Han sade (men man kan ju fråga sig varför Han då inte sade det Han menade). Vissa påstår att ”sälj allt du äger” (Mark 10:21) ska tolkas bildligt, att det betyder att vi ska sälja allt vi äger i hjärtat. Men detta resonemang faller lika platt som inställningsteologin (som resonemanget bygger på). Förutom ”Sälj allt du äger” säger Jesus ”och ge åt de fattiga”. Hur gör man det bildligt? ”Här får du lite ’pengar’ så att du kan köpa dig ’mat’, så att du ’överlever’.” Knepigt. Vi läser ofta Bibeln ur vårt eget västerländska, rika perspektiv, och då blir ”sälj allt du äger” en jobbig vers som vi helst stoppar undan. Men tänk på hur de fattiga tolkar den här berättelsen! Tolkar de ”sälj allt du äger och ge pengarna åt de fattiga” bildligt? Nej, de prisar Gud för att Han är på deras sida och för att Han vet hur det känns när rika köper kostymer och biff medan ens kläder trasas sönder och medan ens barn hungrar. Vi ska inte bara sälja allt vi äger för att vi inte ska ha pengarna till gud utan också för att om vi gör det får hundratals fattiga mat!

När man insett att en bildlig tolkning av ”Sälj allt du äger” inte är möjlig går man över till att visserligen acceptera att många är kallade att sälja allt de äger, men samtidigt mena att alla inte behöver göra det (och naturligtvis tillhör man själv den gruppen som inte behöver göra det). Att Jesus sade det till en rik man en viss gång, varför skulle det innebära att det är något för alla? Den rike mannen var nämligen som texten inte säger bunden vid sina rikedomar i sitt hjärta och kunde inte släppa fram Gud. Han hade ett personligt problem med sin relation till Gud där rikedomen var grunden till det onda. Därför behövde just han sälja allt. Men det var inte något som Jesus ville att alla kristna skulle göra!

Nu säger Jesus det inte bara till denne rike man utan till alla sina lärjungar:

Sedan sade Jesus till sina lärjungar… ”Sälj vad ni äger och ge gåvor. Skaffa er en börs som inte slits ut, en outtömlig skatt i himlen, dit ingen tjuv når och där ingen mal förstör. Ty där er skatt är, där kommer också ert hjärta att vara.” (Luk 12:22,33-34)

”Lärjungarna” innebar enligt Lukas språkbruk inte bara de tolv apostlarna utan alla som valt att följa Jesus (Luk 6:13).

Jag har hört folk som har invänt att Jesus här inte säger ”sälj allt ni äger” utan ”sälj vad ni äger”. Men det är bara en larvig undanflykt. Vad vi äger är allt vi äger, och allt vi äger, det är vad vi äger. Vill man vara noggrann säger Han ordagrant ”Sälj era ägodelar”, och sina ägodelar är väl allt man äger? (Egentligen säger Han ”Sälj dina ägodelar” i Matt 19:21 också, men där översätts det till ”Sälj allt du äger”, översättningen verkar vara inkonsekvent på vissa punkter.)

Men undanflykter kommer hela tiden, och vad kan man väl annars vänta sig? Det är oerhört svårt för en rik att släppa sina ägodelar. Man kanske invänder att bara för att Jesus sade det till just de lärjungarna vid just det tillfället, betyder det inte att alla lärjungar skulle göra det. Men då måste jag tyvärr peka på ett litet stycke i Apostlagärningarna som säger att exakt ”alla” lärjungar (och de var uppemot 3000 vid det här laget) sålde allt de ägde och hade allt gemensamt, de delade på tillgångarna som syskon:

Alla troende var tillsammans och hade allting gemensamt. De sålde sina egendomar och allt vad de ägde och delade ut till alla, efter vad var och en behövde. (Apg 2:44-45)

Vilka syftar ”de” på i vers 45? ”Alla troende” förstås! Som om inte detta vore nog beskriver Lukas Jerusalemförsamlingens ekonomi en gång till två kapitel senare:

Skaran av dem som trodde var ett hjärta och en själ, och ingen enda kallade något av det han ägde för sitt, utan de hade allt gemensamt… Ingen av dem led någon nöd. Alla som hade jord eller hus sålde vad de ägde och bar fram vad de hade fått för den sålda egendomen och lade ner betalningen för apostlarnas fötter. Och man delade ut åt var och en efter vad han behövde. (Apg 4:32, 34-35)

I den första församlingen sålde alla allt. Rika kristna invänder då att den första församlingen inte var exemplifierande och normgivande på just det ekonomiska området, och därför är detta inget som behöver gälla alla kristna. Men de argumenten funkar inte. Man kan inte påstå att den allra första församlingen inte var exemplifierande. Luk 14:33 definierar en kristen som den som säger hejdå till sina ägodelar. Hur kan det då finnas kristna som inte ska göra det?

Det man brukar peka på för att försvara ståndpunkten att det var något frivilligt som alla inte skulle göra är Apg 5:4 då Petrus säger till Ananias: ”Var inte egendomen din så länge du hade den kvar? Och när den var såld, var inte pengarna dina?” Men detta innebär inte att Petrus inte tyckte att Ananias skulle gett allt. Tvärtom, han är ju arg på honom för att han inte gett allt han fick för egendomen, att han försökte lura församlingen. Ananias hade själv makten över sina pengar, hela egendomen ägdes av honom och pengarna var under hans kontroll när den var såld, och när han valde att lura församlingen istället för att ge allt syndade han. Det Petrus vill säga är att Ananias hade ansvaret över sina pengar, han kunde ha valt att inte luras. Ordagrant står det inte ”Var inte egendomen din” och ”Var inte pengarna dina”, utan ”Var inte egendomen hos dig” och ”Var inte pengarna under din kontroll” i den grekiska grundtexten. Petrus säger inte att Ananias hade ”rätt” att äga privategendom, han förtydligar bara att Ananias kunde ha gett allt om han velat.

Att det var alla som sålde allt där i Jerusalem är uppenbart. Då påstår många rika kristna att allt-säljandet inte var tänkt att praktiseras i andra församlingar. Den första församlingens ekonomi var inte menat att vara exemplifierande. De påstår att Jerusalemborna sålde allt på grund av att Jesus hade sagt att Jerusalem skulle förstöras (vilket det gjorde år 70), och därför var allt-säljandet en investering för framtiden, när de väl sålt hus och åkrar, som ändå skulle förgås, hade de en lätt packning för flykten som skulle ske år 70. Den allt-säljande församlingen var en Jerusalemföreteelse, det står ingenstans i Nya Testamentet om att de andra församlingarna gjorde det. Och vittnar inte bl. a. 2 Kor 8-9 om att Jerusalems församling hamnade i ekonomisk kris och var tvungen att ta emot nödhjälp från andra församlingar? Är allt-säljande verkligen en bra idé om det leder till att församlingen hamnar i ekonomiskt nödläge?

Detta är naturligtvis ett gripande efter teologiska halmstrån i rädsla för att släppa sin egendom. Om anledningen till att lärjungarna i Jerusalem sålde allt var att Jerusalem snart skulle gå under hade det naturligtvis stått det. Nu ger Apostlagärningarna en annan anledning: de var ett hjärta och en själ, de älskade varandra, och då är det den mest självklara saken i världen att dela tillgångarna rättvist gemensamt. Om de sålde allt bara för att egendomarna ändå skulle förstöras så småningom, varför hade de allt gemensamt? Denna teori kan som mest förklara allt-säljandet, men inte egendomsgemenskapen. Egentligen kan den inte förklara allt-säljandet heller, eftersom Jesus sade att lärjungarna skulle sälja allt för att de skulle ge pengarna till de fattiga, inte för att tillgångarna kommer ta slut. Vi tänker så egocentriskt: ”Varför ska jag sälja allt? Jo för att jag kommer förlora det ändå när Jerusalem går under!” men Jesus säger: ”Du ska sälja allt därför att de fattiga svälter!”

Gällande om andra församlingar sålde det de ägde och levde i egendomsgemenskap vittnar urkristna dokument om att egendomsgemenskap praktiserades i hela den tidiga kyrkan, inte bara i den första församlingen, och att kristna förbjöds äga privategendom. Men mer om det i nästa bloggpost.